SR/TV IF-Norrvidinge BANIF 2–3

Hur var det han diktade Tomas Eriksson?
"Jag har hört
på radion i dag
att vi har solsken
över hela vår stad
det låter väldigt underligt
för jag har bara
regn hos mig"
Och regnet hade öst ner över Korpavallen när public services stolthet i gryende solsken joggade ut för att möta ett av de där gängen i Lundakorpen som mer påminner om primater än personer. Tänk Samba Pågar.
I vilket fall gjorde vi som vi brukar numera och gav motståndarna ett 1–0-försprång första gången de gick in på offensiv planhalva, något vi följde upp med rätt läckert passningsspel, lät bollen göra bollen och rörde oss så där lagom mycket (läs att vi gick på max).
Adam sprang en halvmara och slog sedan en hörna som Holgersson bonkade in på bortre stolpen. En skön revansch för den Lombardoliknande mittfältaren (för dagen back p g a horribelt sena avhopp) som minuterna tidigare haft ett vasst avslut som motståndarmålvakten limmat med vaden!
Sedan fortsatte vi spela smart, lugnt och lät bollen göra jobbet.
Vid Bengan Johansson-coachningen i paus var uppfattningen och känslan att det här ska vi ta. Primaterna var på väg att bli ovänner och vi borde haft straff när primaternas inlånade flodhäst sprang in i J Larssons breda rygg inne i straffområdet utan åtgärd från en annars rätt stabil domare.
Så när Lärka, inne i straffområdet, fick en pass av Holgersson och dunkade upp bollen i första daimen kändes matchen mer eller mindre vunnen. En, som vi vet av erfarenhet, förädisk känsla.
Men vi fortsatte vårda boll, låta den gå mellan oss och stod förträffligt rätt. Sedan blev vi, på sina håll, sugna att göra trean (Ni vet den där Kennet Andersson-sjukan från VM-kvarten 94, när Brolin och Ingesson stod och gallskrek "fööööörsvarsida, håll i bollen, vänd hem" samtidigt som Andersson skickade inlägg mot tomma straffområden med motiveringen "vaddå, jag ville göra 2–0 (ni minns att Rumänien vände innan Andersson piskad av att stå på idiotins rand nickade in 2–2)) och laget blev alldeles för långt. Från ingenstans fick primaternas gorilla till alfahanne stega rakt in i slottet och bomba i väg bollen mot, och i, vårt mål.
Eftersom vi uppenbart var det bättre laget blev vi stressade i våra ambitioner att göra världen rättvisa och fortsatte idiotspela. Långa bollar, långt lag, långt ifrån bra.
Så vi åkte på en kontring och 2–3.
Vi kastade upp allt på slutet men kom aldrig riktigt nära en kvittering.
Om förlusten förra veckan var tung så var den här vedervärdig.
Det vi kan ta med oss är att vi -från minut 5 till minut 38 – spelade bra fotboll. Övriga 17 dög helt enkelt inte.
Coach meddelar att det är ett tufft spelschema på väg.
Spelarbetyg får nog låta vänta på sig.
Det är som med ketchupflaskan.
Eller hockeyspelare på låtsasturnering i Stockholm.
Allt (alla i hockeyspelarnas fall) kommer på en gång.

ps. spela inte från oben och låtsas att ni inte vet vem Tomas Eriksson är ds.