Ljungberg, Ibrahimovic, Edman, Linderoth. Nu kan vi också lägga namnet Hansson till den långa skadelistan av svenska spelare. SR/TV-IF:s tidigare coach Krister Hansson, som i år enbart satsar på spelarkarriären, är skadad. Krister lämnar här själv en direktkommentar och personlig reflektion:
Ok, det är då fastslaget att följande gamla devis gäller: "Gud straffar somliga med en gång!"
Om det nu var guds eller Gov Gunnarssons kvinnliga torped som var utsänd till Högevallsbadet i Lund igår, låter jag vara osagt.
Följande inträffade i alla fall: F.d. Coach Hansson, ca 100 kg, kom farande i vattenrutschbanan. Alldeles för nära banans utlopp i bassängen (innanför avgränsningarna) stod en medelålders kvinna. Det hade säkert kunnat vara trevligt för f.d. coach Hansson att träffa denna kvinna under andra omständigheter, men inte så som det blev nu. F.d. coach Hansson gjorde vad han kunde för att undvika en kollision, men det gick inte bättre än att hans högra fot (stödjebenet, tack och lov) träffade den utsända torpedens högra underben.
Resultat: en tå bruten och ur led.
Dom från den undersköna underläkaren Elena: ingen fotboll före sommaruppehållet.
Så kan det gå när man smutskastar Hr. Gunnarsson och det utmärkta arbete han lägger ner för SRTV IF. Jag stödjer självklart Hr. Gunnarsson och alla duktiga spelare såväl i morgondagens match, som i all framtid. Sju timmar på akuten en vacker söndag gör mig dock inte så ödmjuk att jag dessutom stödjer förbundskapten Lagerbäck. Han är och förblir min svurne fiende!!
Ha det gott allihopa och se nu till att vinna i morgon!!
Krister
(Spela bollen! har sökt den uppenbarligen fotbollshatande kvinnan för en kommentar, men utan resultat.)
måndag 12 maj 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Lätt hänt eftersom man aldrig orkar vänta på grön signal längst upp i vattentornet. Gjorde samma sak förra året på Äventyrsbadet i Örnsköldsvik. Snabbare reaktionsförmåga och mer vighet i kroppen än coach Hansson gjorde att jag kunde ta emot kollisionen med magen. förutom en kallsup och en rejäl utskällning av den äldre kvinnan så klarade jag mig helskinnad.
Vill bara göra följande förtydligande: Som sextiotalist är jag sedan koltåldern indoktrinerad med att alltid vänta på min tur, att aldrig vara i vägen för någon annan. Först var det fyrtiotalisterna jag skulle hålla mig ur vägen för, nu är det sjuttio- och åttiotalisterna, som armbågar sig fram.
Att Fredrik, typisk sjuttiotalist, inte klarar av att vänta på grön lampa är en helt annan sak!!
Skicka en kommentar